Historia och standard


Historia

Aussiens historiska bakgrund är ganska osäker.
Det finns åtskilliga teorier; att den ursprungligen kommer från Australien,
från Baskien eller från Spanien, men ingen av teorierna har kunnat styrkas.

I mitten av 1800-talet blev det ullbrist i Nordamerika, speciellt i västra delen. Får importerades från olika håll, både från östra och mellersta delarna av Nordamerika och från andra länder i världen, inklusive Australien, och med dem kom fåraherdar och deras hundar. De flesta vallhundar, både i Nordamerika och Australien, hade kommit med bosättare från Storbritannien. De brittiska vallhundarna på den tiden var oftast av en mer robust typ med mindre ”eye” än dagens Border collie. Blue merle var en vanlig färg på dessa hundar och naturlig bobsvans förekom ibland. I östra och mellersta delarna av Nordamerika, kallades ofta dessa importerade vallhundar för English shepherds, medan de i västra delarna kallades Australian shepherd, oavsett om de kom från Australien eller inte.

I början på 1900-talet importerades merinofår till Nordamerika från Spanien. Med dem kom baskiska herdar och deras hundar. Det fanns (och finns) en del vallhundsraser i Pyreneérna som liknar Aussien, men om dessa hundar har haft någon påverkan på Aussien är oklart.

Wanda

 

Standard

Helhetsintryck

Australian shepherd är en välbalanserad hund av medelstorlek, något längre än hög. Hanhunden ska ha ett maskulint utseende utan att vara för grov, och tiken ska vara feminin utan att vara för finlemmad. Den har många färger och färgteckningar.

Rasen ska vara uppmärksam, livlig, smidig och vig, muskulös utan att vara klumpig. Den ska vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt. Aussien kan vara något reserverad mot främlingar.

Huvud

Aussien ska ha ett välskuret, kraftigt och torrt huvud. Sett från sidan ska skallens och nospartiets plan vara parallella och av samma längd. Skallen ska var svagt välvd eller plan, med svagt framträdande nackknöl. Stopet ska vara medeldjupt och tydligt markerat.

Ansikte

Nostryffeln är hos blue-merle och svarta hundar svart, medan den hos rödbrunmelerade och rödbruna ska vara brun.

Nospartiet ska smalna av något från basen, och ha rundad nosspets.

Saxbett eller tångbett är tillåtet. Den ska ha ett fulltandat bett.

Ögonen är mandelformade och vare sig vara utstående eller insjunkna. Färgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgade eller en kombination av dessa färger.

Öronen ska vara trekantiga, medelstora och sitta högt ansatta på huvudet. Vid uppmärksamhet ska de bäras resta med övertippade spetsar eller efter skallens sidor.

Hals

Kraftig hals, med något välvd nacke och av medellängd är önskvärt. Den ska vara väl ansatt i skulderpartiet.

Kropp

Plan och stark rygg, med stabil och plan rygglinje även i snabb trav. Måttligt sluttande kors, Djup men inte bred bröstkorg, med välvda och långa revben. Måttligt uppdragen buklinje. Svansen kan ha varierande längd, från kort stubb till normallång.

Framställ

Raka ben, med stark och måttligt kraftig benstomme. Långa och flata, väl tillbakalagda skulderblad. Överarm och skulderblad av ungefär lika längd, bogens vinkel i det närmaste 90º. Lodrätt ställda framben, med medellång och lätt vinklad mellanhand. Ovala, kompakta, slutna tassar med väl välvda tår, Tjocka och spänstiga trampdynor.

Bakställ

Samma bredd i bakställ som framställ. Vinkel bäckenben och lårben i det närmaste 90º, väl vinklad knäled., måttligt vinklad hasled. Korta, lodrätt ställda och parallella hasor. Baktassar liknande framtassarna.

Rörelser

Fria, jämna och smidiga rörelser; i trav snabba, välbalanserade och täckande mycket mark. Benen ska röra sig parallellt och rakt och närma sig kroppens mittlinje vid ökad hastighet. Aussien ska vara mycket vig och snabbt kunna ändra riktning och hastighet.

Päls

Måttligt grov och vädertålig päls, rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage. Kort päls på framsida av framben och hasor. Frambenens baksida och lår ska ha måttligt långa behäng.

Färg

Blue-merle, red-merle, svart, rödbrun; med eller utan vita tecken och med eller utan tantecken. Vitt får förekomma på halsen, som bläs, på nospartiets nedre del, på buk och på ben.

Storlek

Hane: 51-59 cm

Tik: 46-54 cm

Allvarliga fel

Alla tecken på skygghet, rädsla eller aggressivitet. Stånd- eller hängöron. Otypisk pälskvalitet. Mer än 25 % pigmentlösa fläckar på nostryffeln på hundar över ett års ålder.

Diskvalificerande fel

Underbett och överbett mer än 4 mm. Vita fläckar på rygg mellan manke och svans, samt på buksidor.

 

Mentalitet

En Australian shepherd är ingen hund för soffpotatisar. Det är en mycket arbetsvillig, lättlärd och energisk ras. Ägaren måste ha både tid och intresse för att psykiskt och fysiskt stimulera sin hund. En ”arbetslös” Aussie, är en olycklig Aussie!

Aussien är en mycket allsidig ras och kan användas till vitt skilda ändamål. Förutom till vallning, kan den användas i olika tävlingsgrenar inom bruks, lydnad, agility och fly-ball. Den kan även utbildas till räddningshund, servicehund eller viltspårshund. Eller ”bara” tränas i cirkustrick. Huvudsaken är att den får utlopp för sin energi på ett konstruktivt sätt.

Australian shepherd eller Border collie?

Bordercollien och Australian shepherd härstammar troligtvis båda från vallhundar på de brittiska öarna. Denna ursprungliga vallhund var en allsidig hund, som förutom att hjälpa herden att driva och hålla ihop hjorden, även vaktade den från både två- och fyrbenta tjuvar. Den fungerade mer som en herdehund; var kroppsvallare och använde lite ”eye”. Medan Aussien har behållit många av dessa ursprungliga drag, utvecklades Border collien till en specialiserad vallhund, med mer eller mindre ”eye” och mycket starkt vallningsintresse. Aussien är därför inte en lika bra vallhund som Border collien. Har man tänkt sig en karriär inom vallningstävlingar eller har många djur och stort behov av en skicklig vallhund, är Aussien inte rätt ras. Har man däremot en mindre besättning av får, ankor, getter etc. och tycker att det är kul med vallning, fungerar Aussien oftast mycket bra.

Med Border colliens (och även Working kelpiens) starka vallningsintresse följer en intensitet, som, framförallt hos hundar som inte får tillräckligt mycket utlopp for sin vallningsinstinkt, kan bli ganska besvärligt. Det gör att Aussien ofta är en lättare hund att ha att göra med. Båda raserna är dock mycket lättlärda och arbetsvilliga. På lydnadstävlingar, som i många år dominerats av Border colie, har Aussien alltmer börjat visa framtassarna…..